Solsidan

Jag förstår verkligen inte grejen, det är inte ens kul. Utropstecken. Nej, svensk film, svensk "humor" alltså... I detta fallet -ganska värelös. Vad har man för liv om man tycker sånt här e kul? Bråk. Avundjuka. Pinsamheter. Jobbigt å titta på. Otrevligt. Overkligt. Men ändå så vardagligt vanligt att man känner igen sig. Felix i detta avsnitt va ju t.ex precis som mor min. Sparar på allt.

   Jag orkar inte tjöta om det där mer nu... men det va skönt å få tankarna på annat än skolan. Jag har inte mått så bra idag, åt en gammal broccoli så jag fick ont i magen, och huvudet ockå. Drack massa kaffe och usch... matten gjorde ju inte saken bättre direkt.

   Sen kom jag och tänka på att det är sportlov nästa vecka. Då blev jag glad, fick någonting att se fram emot lixom. Sportlov... Fatta vad skönt! Såå det ska bli nice... =) Det är så det är, man måste ha nåt att se fram emot i livet, kanske någonting som ligger inom en snarare framtid, så att man kan tänka på det och vara glad, INNAN det ens skett också. =)

Godnatt nu

"Det finns ingen ära i att aldrig falla, men desto större i att resa sig igen."

Hallå eller

Idag har kvinna bränt massa pengar, hjärnceller också. Altså matte D, vad är D egentligen? Matte D, snurrigt, E.D.D.? Ja D.E.D. Man måste ju lixom vara smart för å fatta nånting.. som min pappa. Tur att jag har honom. =)

   Nej, hoppas på att få åka till stallet ikväll. Ska tävla på söndag, och Nicole ska tävla hoppning nästa söndag, hon har aldrig hoppat han, ojojoj.

"Lyckan växer i din egen trädgård och kan inte plockas i främmande hagar"